Helsingborgs-Posten – 19 maj 1862, sida 3

mA -JssxT 2 vJo, det är intet så utan, log Theophil. rilvarfore ville inte pastorn lata spå sige PJag fruktade vissa — anspelningar; det sista ordet uttalade han med eftertryck och ovanligt fort. Hon såg på honom med i detta ögonblick verkligen talande ögon. : vjag förstår hvad fröken menar, sade Theophil med djupt allvar. vhlvad jag menar, upprepade hon, ÅJag sade ju ingenling. pj med lapparne, men ögonen sade så mycket mer.? rJag törs ingenting säga — ingenting fråga — men mycket intresserar jag mig för.. 2 rfor mig eller — henne 2? inföll han hasligt. öpör er båda, svarade hon med hjerilig blick och ton. vrack för det.? Han tystnade, men återtog: Utom min mor, syster och. .. han gjorde åter ett uppehåll — var igen qvinna mig dyrbarare an fröken Engenie — vi, fröken och jag, hafva under sistlidne vinter och vår haft mer än en minnesrik stund tillsamman. Fröken har gifvit mig stora bevis på sitt förtroende — och tacksamt och utan fruktan lemnar jag mitt tillbaka.? (Forts.)