— — ————— — Så går det till. Novell at PILGRIMEN. (Forts. fr. nr 2.6) NAetigen upptog hon korten och omblandade dem. gxcellensinnan, grefvinnan 0. sitter i en sarkost pa en liten vik af det stora verldshafvet, der jemn slillje råder — hennes skuta brandförsakrad — grann och väl bonad utoch invändigt — de här i Sverge utländska ministrarnes fruar och fränder förbinda sig att sålange de och hon lefva, sända henne alla modejournaler, som arligen utkomma i deras lander; — hennes son, sedan han först vaft mångahanda öden i faderneslandet, reser till Paris, får der lika många åfventyr som han halt i sitt eget land, då en Dumas eller sug upptager honom som personage i någon af dem förfaltod roman. Fröken Eugenie vifter sig aldrig, men på henne sannas bibelspraket: at den ogifta hafver flera barn an den som man hafver; — hon blir en om fostermor för många fattiga ofvergifna små — sist osverintendensska i en flickskola. Mamsell Waliendorff har jag redan spätt i kaffekoppen. Nu har jag talat: ljuga korten, ljuger som deras språkrör asven jag. Nu hordes en ganska vacker musik, bestående af en violoncell, tvenne mindre vioter och ett par blasiostrumenter; de exe