Helsingborgs-Posten – 16 maj 1862, sida 3

Henriette kande blodet uppstiga mot ansigtet och holl blickarne envist hastade pa marken. Gammalt folk kan också vilja blifva spådda,? inföll Wallendorsk; har ej frun nagot all såga min hustru och mig 2 Nu uflade hon korten. PHvilken sarg behagar herr konsuln välja 2 Ruterfargen. ?Nej, tack! den är upptlagen.? PAFf hvem då 2 PDet år Liljeltska fäörgen, svarade hon med eftertryck. Ingen af oss, hvarken min hustru eller jag, har anlitat Sibyllan,? infoll skrattande kapten Liljefelt. PLika mycket, hon vet ändå att göra sin skyldighet... Men klofver och spader aro lediga, atertog hun. De färgerna godkänner jag icke,? svarade konsuln. PMen jag antager ratt gerna klofverfargen, inföll Ehrenfiykt. Fröken och baron äro i hjerter — hon visade på Astrid och Stjernskold. — Aj, aj! — hon såg bekymrad ut — det ar kolsvart kring rulerna — se — men det der kortet berättar — alt den redlige har sitt goda samvete qvar, miste han än allt annat,? sade hon liksom inspirerad. pet är en stygg karl, klöfver knekt, det värsta kortet i hela leken, som behagat innästla sig mellan barken och trädet — det åtskiljer hjerter dam och hjerter kung — akta sig, min lilla froken, ty har komma ugglor i mossen — generalen har på gamla dagar sått ett par sjarilvingar — och flyger med dem precist som när han var ung — från blomma till blomma.?