Helsingborgs-Posten – 16 maj 1862, sida 3

Men jag saknar de mycket omtalta alskvårda små flickorna från Bjorkudden,? infoll gresvinnan 0. y. 3 n Hvem vet,? smålog hennes vän, vom de ej äro gömda i nagon vrå af skogen.? vÅck, så många,? började spågumman, som af mig begära att så titta in i framtidens spegel, men jag aktar mig att framtaga den — jag behåller den for mig sjelf, och berättar blott litet, helt litet, af det jag här och hvar ser.? Spår frun helst i kort, i hander eller i kopp ? frågade grefvinnan 0. Litet af hvarje slag,? nickade hon; Yjag spår till och med af anletsdragen.? Det var en makalös talang, skrattade Rudolf. Jag skulle tro det,? återtog hon med sjelfförnöjd mine. Hvad spår Sibyllan min dotter ?7 frågade Wallendorfk. Jag skall se åt — här är hennes kopp.? Hon upptog den omhvälfda koppen; runkande på hufvudet sade hon: EW sådant sammelsurium här är... här står ett fruntimmer, det är hon sjelf; hon har en riddare på hvardera sidan om sig — se der äro stjernorna, som tydligt utvisa att de äro riddare — hon bryr ej alls om dem, men ser mycket på en figur som står der långt borta... vänd bort sina blickar, min unga tärna, ty ingenting får hon for dem ... Ack, här äro rosor, foglar, och allt hvad käringen om julen drog ihop i sin stuga ...der äro öden — brokiga och konstiga, som den underbaraste roman. ..?