Jag tycker nu, det jag i vintras tyckte, att det ar en utmärkt gentil ung man ?? ))) å var det ej vardt att se på honom, menade konsuln leende, då bar hon ännu Nordenheims ring på sitt finger.? yTror du att det verkligen kunde vara möjligt?? återtog konsulinnan med högt purprade ktinder och lifvade blickar. Möjjligt! upprepade han; det är säker? Huru melodiskt klingade ej detta sista lilla ord i den fåfänga qvinnans oron. Nu skola vi atervända till qvinnan i grandungen, som sade sig vara stallets goda tomtegumma, men i hvilken vi igenkänna den goda tomteguaman i prestgärden, mamsell Zellerman. Stödd mot Theophils axel, nalkades nu den gamle prosten, som genom sin närvaro förhöjde denna lilla glada, ganska vackra festliga anordring. Kaffebordet var dukadt i det gröna, och från de i byggningen öppnade fönstren utströmmade en af tornrosor, reseda och gyllenlack doftande: lukt. Förhållandet mellan egaren och förvaltaren af Björkudden var ytterst stelt och tvunget. Jag undrar, inföll den gamle patriarken, om ej den der spågumman, som har sitt tillhåll i bergsklyftan der borta, skulle hafva något sodt att säga herrskapet.? Låt oss försöka, uppmanade grefvinuan Nordemeim. yMittefnadsmätt är uvpfyldt, menade proslen; let som återstår är temligen gifvet — så att jg silter qvar.? Jag stannar hos vår gode prost,? sade grefviman Nordenheim.