Helsingborgs-Posten – 16 maj 1862, sida 3

Ehrenslykis kinder hojäes af en latt rodnat Det var en god spådom; — sjarilen lefver ett lyckligt lit — och slutligen skakar han vingarne af sig, då lifvet år slut? Så mycket allvar såg icke jag i korten — Visst står der en likkista — men den som skall ligga i densamma, breder ofver den en purpurfärgad sammetsduk, pa der han må slippa se den hemska synen? Nu upptog hon kortleken, for att blanda den och utlägga den andra gången. Hvad sara hehagar pastorn valja 2? sragade hon Theophil. Ej nagon; jag anhåller som ett Yuneslbevis att slippa bli spadi.? lans ogon framforde samma bön som haus lappar. Nå, grefven då ?? sade hon till Radol. PMycket gerna — hon spår ju också i hand ?? och han framrackte sin band. Det var en grussam mangd slinier i den handen — hans lefnadstråd är och blir precist som den mest intrasslade garuharfva. — Nu skall jag säga några ord om konsuln och hans fru — i ruter färg lagger jag er icke — forr i hjerter — — så grannt, så grannt? — fortfor han — vjag ser har flera stora stenhus och fråndskap med urelvar, kammarherrar. hosmarskalkar, excellenser och allt hvad som ofrerst står på arans brant — höjder, ville jag säga. tillade hon med ett eget leende; och han blir slutligen en väldig markvardig man i Svealand — den ansedde penningearistokraten blir en stor deltagare i alla kommunala bestyr, slistare af många filantropiska inrättningar i s a ; — resa en enskilt stackare, som har och htar — i pt skala, icke sådana der småsaker som alt u p2 4 UU 7 SÅ F