Helsingborgs-Posten – 16 maj 1862, sida 2

nägonsin kan önska, har mamma som surrogat sor den selslagna ridten rangerat ett annat litet nöje. Hallen er sardiga, mitt herrskap, tills klockan slår 4, da sramkora tvenne vagnar, en suflelt, der våra grelvinnor och generalen taga plats och en bovagn för oss ungdom.? uujlvart skall det då bära af? frågade Stjernskold i samma mulna lynne. vrill Agnved,? svarade Eugenie. Agnved var en bondgård helt nära Thorsberga kyrka, tillhorande grefvinnan Nordenheim; liggande pa en bergssluttning var den genom en vacker grandunge skiljd sran prestgården; narmast den torsbetackta rodlargade hyddan var en liten täck blomsteranläggning. Under detta gröna, torflagda tak dolde sig den elegantasle, beqvämligaste oeh tresligasle inredning; grefvinnan alskade detta lilla ställe, som hennes aflidne man uppbygt och inredt, och som tillika var en af honom Mill henne gifven sodelsedagsgasva. vvar nu god igen!? sade med hjertlighet Astrid, i det hon fattade sin sastmans hand; veljest kan jag hvarken deltaga uti eller njuta af detta noje.? i Tack for dessa ord!? svarade Henrik med ömhet; alt jag kan tro dem, laser jag i dina ögon.? Vid det till utfarten bestämda klockslaget framkörde vagnarne. Ungdomen ursäktar,? sade generalen, ?om jag tar plats ibland den! och han satte sig på den med hö bäddade och med blommor utstrade vagnen. Rudolf O., biträdd af generalen, höll sam