Helsingborgs-Posten – 12 maj 1862, sida 2

och en gång i prostgården, har Adelgunda ej varil någonstades.? rujvad tycker Astrid? Mot sin vana sade Astrid nu hvad hon icke tänkte, då hon med låg röst genmälte: Jag finner ingen likhet.? Som hon såg ned märkte hon ej den tacksamma blick, som sökte hennes. Egentliga anledningen till Astrids nekande svar var elt starkt begär att motsäga en af de få personer, för hvilka hon kände en nästan oöfvervinnerlig motvilja. het är en allmänt erkänd sak, återtog Wallendorff, att baron Stjernsköld eger en serdeles smak för frimureri.? vDet är mig en fullkomlig nyhet, motsade denne, och jag begriper icke hvarföre jag då ej skulle blifvit frimurare.? vNågot mystiskt nät, som din skarpa genomträngande blick ej förmår att genomskåda, måste slingra sina trådar kring den lille nykomlingen, hvilken tillika serdeles tyckes intressera dig, anmärkte stysladern med ett elakt leende, och tillade: som dina tvenne besok på Björkudden bäst bevisa, fastän magnelen — han såg på Astrid — ?nu är här. Ja, jag intresserar mig varmt för den lilla värnlösa, af hvilket jag alldeles icke gör någon hemlighet, svarade Henrik eldigt. Med en blick, i hvilken en icke otvetydig nyfikenhet var målad, såg modren på sin son, då Wallendorff inföll: ypu var troligtvis nära lierad med hennes föräldrar ?? Jal! svarade Stjernsköld utan omsvep; vmen som en serdeles godhet får jag utbedja mig att bli förskonad från alla vidare frågor