Helsingborgs-Posten – 12 maj 1862, sida 2

vDå fingo vi äfven se den lilla så mycket omtalade holländskan.? ylar icke herrskapet sett henne förr 2 sade grefvinnan med sin vanliga min och ton. Hon har likvisst sedan borjan af Maj månad vistats på Björkudden.? Skarlakansfebern höll oss ju fångna hela våren,? genmålte Wallendorsk; och dertill sällade sig mycket annat,? tillade han med stark tonvigt. Yvi trodde verkligen icke att kapten Liljefelt ville umgås med oss,? insoll konsulinnan med en sötsur min, som hon ofta brukade antaga. luru kunde du falla på en sådan tanke?? frågade grefvinnan; det kunde ju omöjligt hända, utan alt herrskapet sjelf dertill gifvit anledning ?? Konsuln blef ond och rynkade ögonbrynen, under det att hustrun rodnade märkbart. Den förre hejdade sig likväl straxt och svarade med största lugn: Grefvinnan vill då pästå att aldrig någon utan anledning fattar humör ?7 Det har jag ej sagt; men Liljefelts göra det icke.? ypet är en underbar ting,? inföll Wallendorsk, i det han sarkastiskt smålog, med likheten menniskor emellan ; den der lilla fröken van Ruythen liknar dig, Henrik, som det ena bäret liknar det andra.? yJa så!? svarade Stjernsköld medall möjlig fiegma. voch det tycka alla som sett henne, ålertog han. vpet är ganska få som sett henne, inföll Astrid, ty utom ett par gånger i kyrkan