Hwarjahanda. — Minister Kampt spatserade en dag i djur gården i Berlin och träffade der den betante professor Hengstenderg, hwarpå de gemensamt fortsatte wagen. Kamptz fragade sin ledsagare om han ocksa wertligen trodde på djefwulen. Hengstenberg försakrade ifrigt, att ingenting fanns, på hwars existens han mera trodde än på djefwulens; denne mar öfwerallt tillstädes, — ja, han spatserade ocksa nu med dem. Kamptz stod stilla oc) fade ängsligt, att detta flags fällffav icke behagade honom, att han derföre mille ga bem. Han fade farwäl och lät Hengftenberg och djefwulen fortsatta promenaden. — Göthes moder berättade borgmästare Smidt, att hon en gang betlagat sig för sin son, öfwer att man sa ofta wifade henne taftor ntan att hon wisste hwad hon skulle yttra derom; hon bad honom derföre säga henne något, hwarmed hon funde rädda fig ur förlägenheten. Göthe swarade: När man wisar er en bild, mor! så Hall ni en stund uppmartsamt betrakta den och då föga med eftertryck: Det gör effett, sa stola alla anse er för en konsttännare. — Kära barn! förmanade en fyllebult fin jon, war alltid from och) god och besök flitigt kyrfan, få blir du salig. — PMen föra far, frågade sonen naivt, går du då hwar afton i kortan? Meor sager att du hwar afton kommer salig hem. Tänker du, din slyngel, grälade en herre på sin tjenare, att du är detsamma fom jag. — Mej, swarade denne, odå stulle jag wara den dummaste äsna. — Om en stark öldrickare, sade en spefägel, att om morgonen war han ett ölfat och om aftonen ett fat öl. . a .. G dd 2 2