Minneslista för jordbrukare i Juni månad 1862. (Ur Tidning för Skaraborgs läng hush sällsk.) (Slut fr. föreg. ur.) Genast efter det rofplantorne äro uppkomne, eller då de böra gallras, fär hwarje arbetare, wanligen en qwinna med fina små barn, ett stycke af rofodlandet fig tilldeladt, detta åtager bon fig att gallra och att under hela fommas ren wäl rensa (med wilkor an radharfwen för red så snart det behöfwes), samt att wid fförs detiden upptaga, affåla och på wagnar lässa rofworne, då jordegaren iillsläpper förare och dragare. För detta arbete gifwes en betalning af 4 skilling för tunnan, eller, om husbonden vc) arbetarne heldre önska det, en wiss del ar fiörden. Mångärig erfarenhet har öfwertygat oss om förmäffligheten at detta aflöningssalt, Dwariges nom husdonden blifwer befriad från en högst beswärilz tillsyn och arbetaren ide allenast får ett eget intresse wid alt göra arbetet wäl och fort utan år äfwen fri från den för en qwinna med busbåll och små barn nästan oöfwerwinneliga swåtigheten att wara twungen gå på bestämda dagswerkstimmar. Då forna nu hafwa godt bete bör det wara rikligt med mjölk och mejerihandteringen i i full gång. Hufwudsakligen år den ftörsta renlighet nödwändig för att få godt resultat. En skicklig mejerska misstånfer fällor till orenlighet od) syra öfwer allt och skurar och blankar hwarenda wrå, hwartenda kärl både bittida och sent. — Den wanliga flagan, att det icke will blifwa smör, fotumer oftast af att snyggheten blifwit försummad; men äfwen ofta af ant tjerningen sker för warmt eller för fallt. En liten uppwärmning eller aftylning af tjernan, allt efter fom man har skäl att misstänka den ena eller den andra orsaken, plägar wanligen afhielpa den öfwer: fagade olägenheten. På wären vpålagda falfe wer böra få gå ute på en torr och ren plats Der Det finnes godt bete af fint och saftigt gräs, famt tillifa få litet mjöldrick etter linoljefafor. Man bör neja aka fig att ide låta deras