Helsingborgs-Posten – 9 maj 1862, sida 2

serade sagor, dubbelt längre än denna novell, och då är läsaren sjelf bast i tillfälle att bedöma deras vidlyftighet. Hade de blifvit uppsatta på papper, skulle minst ett halft ris strukit. Tvenne serskilla kapitel borde då med rätta erhållit titel af Blad ur Skandalens Krönika. Konsul Wallendorff erfor förbittring, hans hustru sorg öfver Stjernskölds forändrade bostad; den förre underlåt icke att till en och annan umgängesvån — i förtroende likvisst — meddela allehanda af Lonom sjelf sörlaltade anekdoter, i hvilka styfsonen var hjelten, den senare till föga heder. Grefvinnan Nordenheim väntade under sommarens lopp åtskilliga af de gåster — bland hvilka äfven befann sig general Ehrenflykt — som hos henne tillbringat sistlidne julhelg. XVIII. En anda af friskhet och tresaad genomgick det fordom stela Hjelmsätra, som med sina njugga och torftiga naturomgifuingar egde vanligtvis ingenting inbjudande; men från de murar, inom hvilka baron Stjernsköld — när han var vid sitt goda lynne — och Astrid befunno sig, flydde merändels tvånget och ledsnaden. Trädgårdens paviljong, hvilken låg vid Hjelmarens strand, var inrättad till brunnssalong. Astrids och Ilenrieltes ljusa rymliga rum, med utsigt åt trädgården och sjön, var beläget i tredje våningen. Under dagens lopp var den senare temligen gladt stämd, men när natten och tystnaden lägrade sig kring henne, hörde hon