Helsingborgs-Posten – 9 maj 1862, sida 2

ofta hennes vän huru hon grät sig till sömn, och föll det Astrid någon gång in alt en alll för sen ånger vaknat i hennes hjerta. Den 8 Juli, en dag om hvilken IIenrielte föregående vintern vakande och solvande drömt, randades; just som klockan slog 4 öppnade Astrid ögonen; hon uppreste sig i sången, då Henriette med bruten rösisade. Jag tror du år vaken 7 ?Ja, hvad var det klockan slog? Hon slog 4. — Vet du hvad som kände, just denna timma, i dag för nitton år sedan?? Det år din födelsedag ! eriurade sig hasligt Astrid. Ja, suckade hon till svar. Det var i dag som jag skulle stått brud... och denna tanke kostur dig en suck 7 Det är icke den tanken som alstrar sucken — alstrar tvertom en varm ödmjuk tack till den aldra Högste ! Hvarföre då denna lisliga sinnesrörelse? Jag hör du gråter 2 Det är ändå underbart,? hviskade Henrielle, alt tänka på att man är föld... Gråter du aldrig på din födelsedag ?? Det kan väl hända, svarade Astrid. vyin älskade mamma har lärt mig betydelsen af denna dag, som jag alltid betraktar ur en allvarlig synpunkt.? Allvarlig synpunkt, upprepade Henriette, Hvad menar du dermed 2 Mamma säger alltid — Theophiläfren — alt födelsedagen är en enskilt nyårsdag, och då tänker jag på huru jag till själ ooh sinne, i ord och gerning, varit under det förflutna året — jag tackar för allt det flydda, äfven för mina tårar?.