Jag talade blott om hvad de här i orten skola saga; men det var ej min mening alt gå på djupet af saken. Jag är nöjd med hvad som är . . . Det var ej heller härom som jag med dig ville tala — det år ett helt annat ämne som fört mig hit. Jag ville af dig begära ett råd. Godt jag kunde gilva dig ett; det rörer väl ej les askaires de cocur ? smålog han. Nej, Gud i lof, svarade Henrik med glädjestrålande blick, de äro på reda fötter — och i alla fall om någon bubbla skulle kastat sig på dem, så blefve det mellan henne och mig. Men nu gäller frågan Wallendorss; du var sjelf vittne till vår pour parler midsommarsafton, denna har fortsatts dag efter annan, ganska skarp. Det har gält så hett till väga att jag nu verksläller hvad jag länge tänkt, alt flytta från hans hus. Det stället jag ämnat arrendera blir ej ledigt förr än till nästa vår. Kan du gifva miz något förslag nu genast på ett hem — jag ville betala fer mig hos Liljeselts. men du känner hans ytterligare sinkänslighet, och ban hade tnzende invändrningar deremot. ö Medan Stjernskold talat hade Nordenheims ansigle till en marklig grad ljusnat. het var pråktigt, utropade han, nu kan jag djerft rycka fram med en plan, som några dagar — äfven nätter — valdiat grasserat i milt hufvud. Jag har redan intagt om mitt afsked oeh amnar ofordröjligen söretaga en utrikes resa, och jag kan ej bestän.dt säga, huru länge jag blir borta. Skulle ej du, Henrik, vilja flytta hit och under nin frånvaro blifva och vara herre palILJjeimsatra?