sextio år, än Nordenheim vid sina tretionio; han har rang, anseende, förmogenhet och det mest förfinade umgangessatt. tion blesve snart en ung föterad enka, — det partiet skulle verkligen icke vara mig emot.? Beskickningen till Björkudden var väl ett forhastande.? Christine sade han strängt, din son är dig kärare än din man.? Alt min man och min son alltid stå i strid med hvarandra är ett af mina största bekymmer.? Det är icke mannens fel? Konsulinnan teg. Påstår du alt det är mannens fel 2? ålertog han. ?Jag vill tro alt det är ödets — och hvilken olycka att han skulle fästa sig inom denna familj !? tillade hon. Hvilken skada att denna flicka skall vara Liljefelts dotter !? sade han med låg röst och underlig blick. Du har för henne en synnerlig svaghet, men mig behagar hon icke. Fruntimmerstycket är något högst kuriost, ni hata alltid dem af edert kön, som hafva karltycke ; hvad säger du om flickungen som Henrik skickat till Björkudden ?? Alt jag år nyfiken se henne — man påstår att hon är lik honom.? XVII. Theophil var ännu icke uppstigen, då hans broder Richard intradde i hans rum. God morgon, Richard, helsade honom Theophil vänligt, i det han räckte honom handen.