Helsingborgs-Posten – 5 maj 1862, sida 2

Ä(kanske vill du öfvertänka eller öfverse dia predikan 2 och utan alt inhemta något svar aflägsnade han sig. Knappast hade Richard lemnat rummet, förran Theophil hogt utropade: Denna nyhet i dag.. en serdeles underbar fodelsedagsskänkl Under det han klädde sig, kastade han en strång, pröfvande blick i sitt eget hjerta. Är det väl glädje jag erfar?...om än Sså vore.. bvad ondt deruti?? Hans ögon glänste, hans kinder flammade af en hög rodnad. Men skulle väl hennes föräldrar tillåta . .. och mina soraldrar gilla ?... Fördom, fördom! huru ofta har du icke varit stötestenen på en stig, som dig förutan kunnat blifva latt och blomsterströdd ... Jag har rätt att fröjda mig, ty milt samvete säger mig alt jag härutinnan förhållit mig arligt — alt jag icke lagt tu strå i kors för att befordra hvad som händt... det är dessutom ickehon, men han.......... Vid Theophils inträde i salen bemärkte han icke hvad som var för hans ögon, så upptagen var han af det som nyss nådde hans öron; han varsnade icke det festligt anordnade kaffebordet, såg knappast på föraldrars och syskons kära välbekanta anleten, för alt rätt kunna uppfånga orden som deras läppar uttalade: Mamsell Carin, som visst icke kunde förglömma sin pastors födelsedag, hade inbjudit familjen på Björkudden att i prestgården intaga silt morgonkaffe ; men just som Theophil insteg i salen, hade Richard för samtliga berättat gårdagens stora företeelse, Mamsell Carin såg ut som om någon af underjordens invånare plötsligt framställt sig