— Ä : CL5072 PARAS DRAS hänt hd slut, ty de tonfedererade fly pa alla ställen. —ng. Då fråga nyligen uppstätt att reja ett monument å Umeå torg till minne af finska härens upplösning derstädes 1809, torde ej wara Utan intresse att i minnet återfalla Bon Döbelns tal till de swenska och finska trupperna wid deras hemförlofwande i Umeå den 8 Okt. 1809. Då von Döbeln underrättade de under hans befäl i Umeå warande jweuska och finska trups per om det fredsslut, hwarigenom Swerge förlorade Finland, uppställde han dem omkring sig den 8 Ottober (1809) och höll till dem följande tal: Soldater! Jag har samlåat armen att tills kännagifwa det en preliminär fredsafhandling den 17 September blifwit gjord emellan fwenffa och ryska makterna. Denna fredstidning slutar ett förbärjande krigs alla olyckor. Den bör wisserligen wara ett gladte budskap, helst Swerges uliömda källor icke tillåta fottsäming af en strid börjad af politiskt misstag och fom i twänne hela år aftynat alla def krafter. Men Finland frångår Swerge: rifsgränsen är Torneå elf. Finnar! Wid denna fred förlos ras tredjedelen af swenska kronans område: Swerge förlorar den stolta finska nationen, sitt fraftigaste stöd. Ej nog härmed: swenska armeen förlorar färnan och berpdligaste delen af dess krigsmakt. Moderlandet är frossadts, förs sänkt i sorg och sjaknad öfwer oersäutliga upps offringar; men oem wisa allmalten bar beflulit wåra öden: de måsste emottagas med tålamod, med undergifwenhet. Soldater, famrater, bröder! I, fom under det nyp slutade kriget med få mycken trohet ech mandom, trots fientliga håreng ta lrikhet, med wapnens sinaliga ftyrfa wid Säk jofi, Newolar, Pulkkila, Lappo, Kanhajofi, Ålawo, Lappsjärd, Etseri, Rummijärwi, Jutas och Odensalmi m. m. besegrat fiender; I fom vå egen band återtogen halfwa Finland; 3, fom slutligen öfwermannades att öfwerlemna fin ska gränsen: J, hafwen sedermera ncp ståndaftigbet stridt för moderlandets swenska jord! J härwarande ären pretiöse qwarlefwor af den stolta finska nationen och dess tappra frrigsfolf. Det år till eder jag bör och jag stall, med upvrördt hjerta, förfunna konungens, rifsens ständers, swenska armecas, mina medbröders, min egen —det är — allas uppriktiga tacksamhel. Konungens nådiga wälbehag, rikfens ssänders ömmande wälwilja, swenska folkeis beundran, swenska armens wänskapsfulla bögakming, mina medbröders erkänsla, min egen tillgifwen: bet för eder är det öffer, fom åt eder helgas ech af mig frambäres. Finnar, bröder! Edra bedrifter äro stora dcb den tackjamhet, jag å allas wägnar för. unnar till eder är i lika förhållande. Till enna tolkning fordrades en wälialares hela örmåga, men jag år foldat — soldal — hwad lolt benämning, då jag har denna titel af eder, ör edet och med eder! Emottagen dä ett upps ördt bjertag okonstlade tankar! OM I, swenska rupper, som wid deta sorgbundna tillfälle iren närwarande, waren lefwande wittnen till wenska moderlandets oinskränkta tacksamher! Swenskar Waren stolta att hafwa fett dessa inska qwarlefwor! Minnens dem, höqakten em! Sen deras afwnade kroppar, deras blefa insigten: de bära wedermålen af deras trogna, nskönt fruktlosa bemödande under förflulna vt! Äck, J finnar, når J återkommen till fölfter: vgden, så framfören swenska folfets tacksamhet ll eder nation! Weten att I älerwänden med tjlitna kläder, afstympade eller genomskjutna mmar; men J medfören en rättskaffens frigå: dannassäls synbara prydnad. Fiender till fwens a moderlandet funnen J aldrig blifwa: derom r jag förwissad; men förblifwen i alla tider ess wänner! Skulle det nya herrawåldets matt indra er önffan och er wiljas utöfning, få lä. u med bjertats och tankens tysta pråk wåls gnelsen tilldelas moderlandel. Päminnen edra ern derom! Wi skola från slagte tll slägte måls jua er, högakta eer. (Ett ber jag eder: Når J nalkens de ställen der i besegrat wåra fiender, och då J der sen n sandhög, fom betäcker wåra stupade kamta. r, gifwen deras stojt wälsignelsens fud! De Fnpn NÄE 6h1511...