Helsingborgs-Posten – 28 april 1862, sida 3

björkdungen, som på ömso sidor omgaf gärdsanläggningen. Gud ske lofn, sade fru Dora, alt Astrid ej tog någon smilta. voch att Theophil, som besökte så många sjuka, ej gjorde det, var lika mårkyvärdigt, menade Astrid. vkmellertid, inföll Liljefelt, ar hår nu fullkomligt friskt i orten.? rI morgon är det Theophils 27:de sodelsedag,? sade fru Dora. )Äck, den som kunde hitta på något vackert, önskade Astrid. Antonia, som såg på hennes mun, tecknade : Vi resa till honom i mergon bittida.? Nu öppnades portarne, och en så kallad färdvagn inkörde på gården. Vid åsynen af hästarne framsprungo barnen, då kapten utropade : vJag tror det är Richard som sitter på ett lass.? Antonia och Astrid sprungo fram till honom. vGod afton, sade den sistnämnda, hvad har du der, — påsar och säckar och jag vet icke allt. Jag vet ej sjelf hvad det är, sade Richard; men det anar mig att en hund ligger begrafven härunder, som ordspråket sager. Richard band fast hästen vid en trädstam och gick fram till sin far, i hvars händer han öfverlemnade ett bref. (Forls.)