————— — aäd————— — — — har det varit som om en ny ande krupit i mig och jagat bort den förra ... p0m så var, återtog Theophil, hvarför då denna oro!? yvynden — den nya förstår ej annat än ångra sig. vÄngera är nycklen till nådens skallkammare! svarade Theophil. yjjuru tror pastorn det blir med mig om jag dör ?? frågade hon oroligt. yyed Guds bjelp blir er då godt alt vara dit ni kommer.Hans rost var stundom bruten och osäker. v-Nyss betraktade jag döden med fasa .. Vet ni hvad det bevisar ? Hon teg. vobekantskap med Gud — eller misströstan till hans barmhertighet.? Han talade nu länge, och, sjelf lifvad af hvad han sade, sloto orden som en olja, och vid ljuden af dem lade sig de mörka tankarne i hennes själ till hvila. vJag vill nu,? sade hon, )nu genast tala med mina föräldrar och med Nordenheim ... och sedan år ju pastorn så god och efter min diktamen skrifver mitt testamente ? Mekaniskt förde han handen öfver ögonen, i det han hviskade: ?Ja. vo, mamma !? sade hon till sin mor, sörj mig — men ej tröstlöst!... Nu vill jag gerna dö — det som för en timme sedan syntes mig så svårt — ack, mamma, det blir båst.? Konsulinnan gret våldsamt. Gpåt icke så häftigt, mamma lilla! kom ihåg att mamma nyss varit sjuk.? vJag har glömt allt i verlden — utom dig .. 5? soyftade konsulinnan.