Helsingborgs-Posten – 23 april 1862, sida 3

Med min gosse är jag mycket nöjd. Han har ett godt omdöme och for sina år ganska goda kunskaper, men det skadar icke, en viss bildning förådlar hvarje menniska, afven handtverkaren, och jag hoppas att med tiden få både glädje och heder af min snickare.? Skarlakansfeberu, och den ganska elakarlad ändå, lår gå hår i församlingen? inföll fru Dora; jag fruktar for min Theophil.? Han kan ei undvika att blottstalla sig, men han ar såkert så klok att han ej under det sjukdomen pågår reser hit? Måtte det ej bli skarlakansfebern som Henriette far ! onskade Astrid y hon lär ha varit krasslig några dagar.? Här kommer Richard. Hvad vill han så tidigt på morgonen 2? undrade Liljefelt. God morgon ! helsade han. Mamsell Yrallendorfi sjuknade i förrgår mycket häftigt efter några dagars föregående illamående. I går sade doktorn att det var skarlakansfeber. — — Hon längtar efter Astrid. Konsulinnan ville att Ssjernsköld skulle i dag resa efter dig, men han nekade bestämdt och säger, all så länge som sjukdomen går der i huset vill han ej sjelf fara hit; men nu besallde hon mig att uträtta ärendet. ?Stjernskold gjorde rätt, svarade Liljefelt. O pappa, låt mig få fara nu genast,? bad Astrid med tårar i ögonen. Nej, min söta flicka, det får du icke; jag tror visst icke att vi mer än någon annan få feibref på att slippa smittan; men icke bör man löpa blinät faran i armarne.? Men hon längtar efter mig. Det kan ej hjelpas... Jag skall skrifva några rader till konsulinnan. Han skref följande: