ner (Ö. P. är således efter egen bekännelse en person. ), dem man ej wågar möta på den of fentliga distussionens omräde. Att anfalla lefz wande i ryggen och utan att de äro i stand att förswara fig är fegt; men att göra ffolfammas Even till forum för utgjuteljer, dem man ej djerfs offentligen (obj. Åstolan är offer ttlig.) uttala och förjmara — är det moral, få är det flusds sisk moral Gargon uppträder: För hwad ändamal har Ö. P. offentliggjort denna ftil? — Åde för att häna oc) begabba en aktad lä rare — icke för att utskälla honom som en dum och okunnig stackare, rå, feg, utan bes grepp, utan folkwett, utan moral, kortligen för en samwetslös nålina — ide för att söta wäcka lärjungarnas förakt för läraren — ingalunda; ty for så afskywärda och nedriga ändamål drager —. P. aldrig i härhåd, 6. Fodt! Jag tror, hwad jag fer. Men ans tingen maste Ö. y. wara gräsligt oknunig eller ock jesnitisk, som för ett godt ändamal anwänder de nedrigaste medel. Han har neml., genom att i strid med språtlärans enklaste re Å ler föra adverbiet: dagligen till sabstantivet i. ft. f. till verbet, forwrängt författarens ovd til ett innehåll, som deri icke finnes. Omöjligen! Så otunnig är han dock ide; men ej har han derföre handlat samwetstost, och med uppsat förwrångt meningen för att få föftyf hana författaren, utan han har utan tdifwel giltiga stal till förwridningen. 6. en så wara. Men wid hwilken skola har stilen gifwits? Ått döma efter ett yttrande i artikeln, synes det wara ffolan vå det ställe, der Ö. BP. sjelf residerar. 6. Omöjligt! Stilen är för swar för att wara gifwen at lärjungar i de lägre klasserna, och då latin ite offentligen läses ide öfre tlasserna af Helsingoorgs stola, maste den wara gifwen privatim, ifall den gifwits deritioes. Men nu pastar D. P. uttryckligen, att nan derwisningen är offeutlig, och aberopar detta iom skal för sitt puolicerande af stilen. AÄntins gen maste satedes stilen icke wara As gifwen i D.-, eller oc O. P. samvetslöst hafwa ljugit. Om ja är, maste det förra gälla; ty det jdnare far ide antagas. Men min fara Gargon! Jcke will du förfwarstilistens beteende? Han har ju tydligtwis kallat O. P. en skräflare. är det moralistt ratt? 6. För så midt det är moraliskt rätt att kalla hwart och ett wid sitt rätta namn, bör utan twifwel sögnen fallas lögn och sanniugen lar u 6 den förstandige förständig och ffräfs laren helt simpelt — en skräflare. Ja, det har sösrslltade fall icke blott warit ifollärarens rättighet, utan hans emdete gör, sasom enhwar lätteligen finner, det till en särskild pligt för honom att efter bästa för maga för: mana lårjungarne till att med flit oc ifwer omfatta det eller de läroämnen, hwaruti staten eller, wid den enslilta imderriininge, färjuns garnes malsmän fatt honom till lurare, och fås lunda att warna dan för allt, som för söte r att motarbeta detta mal. IM opfylt andet af denna pligt blir få mycket mer aitningswårdt, när dcrmed, sasom här, förenar fig öfwert tugelje ens Wars 12, afwen vm denna skulle hafwa ingifwit allt för sangvinista förboppnizgar. Nu tycts du, min gode Garcon! tala sanna och förnuftiga ord oh ide sasom en skräflar e, —— — — —— —