Helsingborgs-Posten – 23 april 1862, sida 2

hvarmed hr konsuln betraktar dig; men hvad blir slutet på Henriettes öde? huru skall hennes hjertas roman upplösas? — Väl henne att föremålet for hennes uppslammande karlek ar en af dessa få ädla naturer, så sällsynta i vår egoistiska verld, som kan försaka och uppoffra sina egna lidelser for det råtta.? Och du tror att Theophil besvarar hennes känsla 2 Ja, jag är fullt öfvertygad derom; redan första gången han såg henne gjorde hon på honom ett lifligt intryck.? lluru kan du veta det 2 ?Sådant der undfaller icke den som är något bevandrad i hjertats mysterier,? smälog han ; men nu, min Astrid,? — och med en oulsäglig ömhet tryckte han heune till sitt bröst; vill jag annu ytterligare tala med dig om den lilla moderlosa...hvad tycker om henne ? Hon är lik dig,? svarade Astrid med en uttrycksfull blick. Det var ej svar på min fråga 2 Huru skall jag kunna uttrycka mig klarare ?? log hon, läggande sin hand på hans skuldra. Han slöt henne ännu innerligare till sig och tryckte en kyss på hennes läppar. Jag fruktar att det blir ett svårt barn att uppföda, — det är en svärmande, excentrisk och afven snillrik natur.? Och huru skall jag då kunna uppföda henne ?? sade hon, misstroende sin egen förmåga; men mamma skall hjelpa mig. Du behöfver ej någon annan hjelp än ditt eget rika hjerta,? det skall ej missleda dig!