Helsingborgs-Posten – 14 april 1862, sida 3

domare, ja, hvad det lider, äfven statsråd, upptråda i kofta och kjol.? PAl inte mamsell försvarar sig inföll Eugenie. Hvarföre skulle jag försvara mig — det är ju en stor heder, alt man tror mig om alt duga till allt det der 2? Alt mamsell duger dertill 2? återtog Wallendorfi. Har man sagt det ena, har man ock sagt det andra,? menade Henrik ; ty att pastoralvården inom Thorsberga församling skötes med utmärkt noggrannhet, är ej tu tal om. v Ha, de ej också sagt, inföll Carin, vatt jag hjelper pastorn med att skrifva predikningar ? Åh nej, sade Wallendorff, i det ett hänleende drog sig kring hans mun; vän så länge räcker väl förrådet i gamle prostens fjerding, som, efter hvad ryktet förmäler, pastorn ej lärer underlåta att flitigt revidera — med urval det förstås,? småskrattade han försmädligt. Vi skulle vilja ega en Hjalmar Mörners eller en Holmbergsons ritstift, för att hos de inom den lilla kretsen varande personerna kunna i detta ögonblick återgifva de olika anletsuttrycken. Mamsell Carin slängde ikring sina bruna ögon som ett par eldbollar under det att Henrik spande sina i styffadren med en blick som uttryckte det största förakt ; Astrid, på sin brors vägnar djupt sårad af detta uttryck, som var på engång osannt och förolämpande, rodnade af harm och missnöje uttalade sig i hennes vackra anlete, medan Henriette såg ned, i det hennes bröst märkbart höjde sig under blusen.