Helsingborgs-Posten – 14 april 1862, sida 2

vDet var obetänksamt af mig, förebrådde sig den svaga modern, som ej erinrade mig Henriettes antipati för silt andra namn. Förlåt mig, min söta flicka, bad hon smekande hennes kind; vundersök nu innehållet af din lilla korg.? vpet är ju mörkt härinne — nu slocknar lampan,? sade konsuln; skulle vi inte i dagsljuset undersöka bottnen af korgen — der torde lilla vännen finna ett plåster för silt missmod,? fortfor han i en skämtsam ton; )du har kanske haft elaka drömmar, min unge.? Untet hafva de varit angenäma.? Hon brast i gråt och gick nt. IIvarken Astrid eller Eugenie voro ovana vid utbrottet af Henriettes nyckfylla lynne; men sådan som i dag hade de knappast sett henne. Deras blickar uttryckte den största forvåning. Emellertid hade konsulinnan, synbart förlägen öfver sin dotters uppförande, inbjudit de fremmande att i salungen taga plats vid kaffebordet, och för att till någon del godtgöra dennas osfverilning hade hon uppbjudit Richard — en artighet mot hans syster. YVisst har vår lilla Henriette varit litet besynnerlig i dag, men vi måste ursäkta henne; ty, vet herrskapet hvad som är anledningen till hennes prevention mot namnet Albertina 27 vJa, det veta vi, svarade mamsell Zellerman helt allvarsamt. Ullvad tror mamsell då ?? frågade konsulinnan. )En nyck.? Konsulinnan blef blodröd i ansigtet, då konsuln inföll :