Men hvad tänker hon på, min lilla mamsell! utropade mamsell Carin, der hon händelsevis stod på förstugutrappan ; hvad tänker hon på, som ger sig ut i ett tåcke grussamt väglag? Jag beklagade min pastor, som skulle fara i sockenbud.? vJag har allt sett honom resa bort i dag, skyndade sig Henriette såga, hvilket var fullkomligt enligt med sanningen. fvad hon ser ut! se hvilka garneringar, både på sidenkappan och den vackra fina kladningen ...ja ja, det synes att hon har godt om det...så skulle icke fröken Astrid handterat sina saker. Kom nu in — och byt om på fötlerna.? Skall mamsell Carin nu gräla på mig ? sade Henriette. Se det är tacken jag får för det jag har med mig åt mamsell Carin, tillade hon, rodnande som den skåraste ros, ty hennes samvele förebrådde henne en afvikelse från raka vägen, och nu framräckte hon sin korg, som lyste af de vackraste blommor, hvilka hon nyss tagit från sin rika blomsterträdgård. yJag sackar, sade helt kort Carin, i det hon hvälfde ut blommorna, då tre apelsiner lågo på bottnen af korgen. Det var rart; tack söta mamsell Henrietle! Dem skall jag gömma för min gamle fars räkning; ingen annan får smaka en bit.? Hon låtsade ej se huru purpursargen afven göt sig öfver Henriettes panna, ja ända ned till hennes hals, der högröda flammor kastade sig här och hvar. Kom nu in i mitt rum och värm sig vid eldbrasan, och sedan vi bonat om oss skola vi dricka en kopp the ...hon är blöt som en fisk. — Inte får mam