UN: n n — e Så går det till. NOVYCEUI af PILeRIMI.N. (Forts. fe. ar. 40.) Henriks och Astrids förlofning var en missräkning i de planer som konsuiinnan Wallendörsks safanga uppgjort for sin son; hon hade hoppats alt han genom eti mer lysande parti skulle kunna vinna inträde i hoskrelsarne och kanske till och med genom någon tjenstebefattning blilva såstad vid de höga personerna sjelfva. Hennes man deremot, som i silt sinue bar afvog sköld mot sin stjufson, skulle erfarit en hemlig glädje ofver Henriks forbindelse med en i hans ögoa underordnad familj, om ej en annan känsla drifsit sitt spel med slenna mammons och passionernas tral — men derom framdeles. Hans sätt mot Liljefeltska familjen hade nu antagit en By karakter: den världslohet han förut visat så väl hufvudet som medlemmarne al densamma, isynnerhet då Nordenheims voro frånvarande, hade nu blifvit sorbytt i en viss nedlåtenhet, som för dess löremal var ännu mer odräglig och forodmjukande ån den förra. Ä Emellertid arbetade man på Östansors af alla krafter på lUenriettes utstyrsel, som var