Helsingborgs-Posten – 7 april 1862, sida 3

— —— G — — Blekingsblomman. Det ren war natt och uppå himlen blänk te fi magisk månans blefa sil fwerglans, ed) daggens bad uppfriskande fig säufte på selens barn, den täcka blomsterkrans, ech stjernan glimmade i himlalanden, och mågen ywad fin aftensång wid stranden. Då fom till mig den blefa dödens broder, en frans af wallmo fring fin lof han bar. En troppe ifrån Lethens dunkla foder (ty derifrän den säfert hemtad war) ban gudaskönt uppå min tinning stänfte och ljuft fig sömnen till mitt läger sänfte. Då tyckte jag mig uti Blekings dalar, den paradisiskt skona blomsterwerld, der allt sitt ljufwa blomstersyräk blott talar, der wandraren vå bleommor gör fin färd. Jag fatt förtjust omgifwen der of manga, och infög häuryckt deras milda änga.