Helsingborgs-Posten – 7 april 1862, sida 2

—— Vun— xr — — n 0 0g—— vjjon hade då varit nära fröken van Ruythen och sina små trosförvandter. vjust så, men låt mig nu tala några sekunder om dig och sedan återgå till Adelgunda. När jag forsta gången såg dig srapperade mig den likhet som var mellan dig och — Selima, och samma intryck erfor nennes far vid anblicken af dig; men det var dock en olikhet er emellan — vet du huru du föreföll mig ?? Astrid smålog. Som en nyss utvecklad ros, hvilken genom en underbar gudakraft fått lif och röst.? en märker jag, sade hon skalkaktigt, ratt du är kär; ty jag kan ej tro alt du är nog elak för alt göra narr af mig. Ettdera måste det vara — kärleken kommer ju ofrivilligt som en fläckfeber,? skämtade hon — vhikagodt hurudant föremålet än är.? rpa har i det fallet ingen erfarenhet, återtog han i samma ton. Nej ;? hviskade leende hennes läppar under det alt ögonen sade något helt annat. vyllvarsamt taladt, sade Henrik, var den känsla jag för dig erfor af helt annan natur än den första uppslammande lågan ien omogen ynglings hjerta. — Man påstår i allmanhet att den första kärleken är den enda verkliga, men deröfver skulle jag kunna skrifva en hel disputationsakt.? vJag tror ej, svarade Astrid blygsamt, ratt några reglor härfor kunna uppslällas; men mig är det omojligt, som jag redan sagt dig, att falta mer än en kärlek.? Han tryckte hennes hand ännu innerligare i sin och läggande den mot sitt hjerta sade han: v0, om du kunde ana hvilken namnlös fröjd det ingifver att taga ett ungt, oskulds