Så går det till. Novell af PILERIMEN. (Forts. fr. nr. 39.) rsSsackars min lilla slicka, sade Stjernskold med vek röst, tidiet var det som du började blifva ett trätoäpple. Fröken van Ruyten, Ehrenflykt, grefvinnan Nordenheim och jag stridde om hennes blisvande hem; den forstnamnda använde do vapen, af hvilka åvinnan, för all vinna sina ändamål, oftast begagnar sig: böner och tårar, Ehrenflykt ansag sin salig hustrus förordnande, alt flickan skulle ofverlemnas i arelJinnan Nordenheims beskydd, som det lämpligaste och denna ville för ingen del, ej af egennuyua, men af kärlek till Adelgundas mor och af nit för den förstnämndas bästa, afstå från den rättighet hon genom den aflienas vilja erhållit. selimas sista önskan blir ju då uppfylld? yttrade hon till mig; iflickan får uppsodas i narheten af sin fars vistelseort. Men jag var af andra sankar; jag aktade högt grefvinnan Nordenheim, men ansåg henne på intet sätt lämplig att handleda ett barn. Hennes sträfva, stela väsende, i förening med dotterns hypokondri, fruktade jag skulle menligt inverka på Adelgunda.