Helsingborgs-Posten – 4 april 1862, sida 3

Dii minorum gentium?, d. w. s. smågudar från don ty wärr hedniska pårnasjcas topp och dess ängder. PProfanem elen 8) d. w. j. de lärda bacs Ef ä ot öras författas peb oc: Jan hör . 1— sr nn under oket bruges mid nä ; lja wi ei hafwa con fom känner dessa YA Ch ålniinstone är ad aren undanta) 5 hellaec ait hwarie tlassistt bildad person wil 2cvecgn folfet, utan wi tra, att flera ef folle:s läran sjeljwa faunos lift ej med wett och wilja bet: sina med: menniskor, men genom uppfostran och wanor tommit att anse en klassisk bildning wara nd got ej a llenast nyttigt, utan derjemte något högre, nagot bättre, något mera förådlande, än der bildning, som icke grundar sig på kunskap om de gamla språten. Wi hafwa falunda här me lat wäga en dust mot klassiciteten, endast för att söka bringa wåra lärare och uppfostrare till insigt om falskheten i deras åsigter och position, men framför allt för att soka hos nationen wäcka eftertan uten på att den deck bättre kunde amdända sina penningar samt pa ett förnuftigare och ÄNDAN 9 resätt sörja för sina barns uppfoftran, än att göra dem fill offer för dessa gengångare, dessa gaftar inom litteraturen, fom kallas dedöda forålen och hwilla weril igen numera äro bade döda och dödande För att nu ingen ma tro, att Ö. röjer nagon A2 orad 4 af histo ekaoäohet och råhet, mil Jag enda ngswis nämna, hwad enhw sö ig sänner, neml. att det ängtofac spralct tilbär, d en Germaniska syrati mar eller nation spraf, då de befolfad rohnl arearsn ct i foräten just äro tultomuna genom latinets ae mansmältning med atidi wianisla sprak, och fåleaes just inunchalta, h C B. funnit dem icte kunna återgifwa och omfatta. Detta betgder po intet för den höga och fuillrita upp werldedisterien, som röjer fig i Å. fon emellertid 3 annat än beuns ita originalitet: Unga stammar — 7 dra dei: ri och nativHier träd upp, lisam framtrollade ur jorden, och befolka Curova a, pa samma gung de taga N-om jon fin avfrocdet, De behöfwa ej den romerska dulerren, ty de representera cristendomen. De tomma alltsa fran friftens betens hemland, hwars täge bod ingen torde kanna o. s. w. Som det lyster att weta, Huru det står till med Garcon, ja lan jag lFFIsa, att han biter tänderna samman och fer galls hrängo ut, derför att han ej far lof att gifwa luft at sina känslor. Hade han warit resonlig, skulle jag nog haft äran presentera honom, men han firis fer om lögn och galenskap wid hwarenda puntt, hwarföre jag maste med maktprar tysta munnen till pa den belackaren. Sill flut will jag, för att wisa, med bwils i ytterlig grad af samwetsgraunhet 2 b. förer fin bewisning, anföra ett yttrande af profesjör CE), som wisferligen i jemförelje med Å. P. endast är en omitig ppame, men hwars witsord dock dör ega gällande traft i fråga om ) Anm, Se Nerd. Univ:s Titstrift. I ärg. 2 Häfte. Ett vetum i fråga om eclaefiatetent förfall.