SN rå 1.4 H (Forts. fr. nr. 37.) Kort efter det dyrbara stoftets öfverlemnande åt jorden, uppmanade jag Ehrenflykt alt förena sig med mig, för att efterforska den lilla i verlden öfvergifna flickan; den passivitet han vid detta tillfälle visade, var nära att reta mig till döds. Han reste genast till södra Holland, for att som sitt enda barns arfvinge taga i besiltning den betydliga förmögenhet, hvilken hans hustru efterlemnat. Nu uppgick för mig ett klart ljus: Ehrenslykt, som aldrig varit någon hushållare, behötde i hög grad de resurser, som nu öppnade sig för honom, och det var honom saledes sullkomligt likgiltigt, om haus lilla dotterdotter någonsin återfanns. Under det han i södra Holland var som ifrigast sysselsatt att ordna sina financiella angelägenheter, begaf jag mig utan dröjsmål till norra delen af landet, direkte till fru van Ruytens i trakten af Amsterdam belägna landtställe; hon var dod och hennes förmögenhet var borlgisven till ålskilliga fromma stiftelser; som hon tillika med sin mans brorsdotter, hvilken vårdat henne under de senare åren, olvergålt till katholska religionen, trodde man att hon användt en del deraf för att befordra proselyt