Helsingborgs-Posten – 2 april 1862, sida 2

Poft-Scriptum. — Wid det möte, fom i dag hölls å allm. Rådstugan inför Kal. Maj:ts Befallningshafmande, rörande de anmärkningar fom Styrelsen för Wägz och Wattenbyggnaden gjort emot Carles och Kauffmanns förslag i hamnfrågan, kommo stadens innewånare, fom härstädes woro talrikt representerade, till det enhålliga beslutet: Att stadens innewanare slulle stanna mid Her var Carl och Kauffmanns förslag, utom beträffande wågbrytaren, med hwilten fick tills mwidare bero, samt att hamnkomitsen skulle infordra af Herrar Carld och Kauffmann en ritning med ändring beträffande nordwestra hamnarmen, äfwensom ett detaljeradt förslag öfwer arbetåplanen; hwarwid skulle i det sedan till Kgl. M:t uppgående förflaget göras den underd. anhållan: 1:o) att Helsingborgs stad, utan att afwakta den egentliga tidpunkten, genast skulle för egen räfning få öfwertaga hamnanläggningen; 2:0) att Staden fick disponera det af Staten anslagna lån af 230,000 Rdr; 3:o) att staden fick upptaga ett lån till hwad fom rester, medelst utfärdandet af obligationer. Genom detta enhälliga beslut af stadens innewånare tyckes den för staden få wigtiga hamn frågan hafwa kommit ett stort steg framåt, enär man tyckes nu hafwa allt hopp, att förslaget skall winna Kgl. Maj:ts sanction. En af de wigtigaste punkterna beträffande nordwesta hamnarmens dragning mera åt wester, hwaruti det Carleffa förslaget skiljde fig från det Remmerska blef sålunda jemnkad, efter en discusfion härom emellan Herr Kapten Pyk och Herr Ofmwerftelöjtnant Beijer, att stadens innewånare medgåfwo denna ändring. Ang. hamnmynningens bredd, hwilken olika uppgifwits på Hrr Carlis och Kauffmanns förslag, beslöts att beftämmandet af denna bredd skulle bero på hwad Herr Carlg, sedan derom widare rådgjorts, bestämde. Till justerandet af protocollet i morgon f.m. utsågos: hrr confuln och ridd. Rooth, handl. P. Olsson, kapten Pyk samt regem läk. Hr doct. och ridd. Stenkula. Herr consul Rooth framställde en af de tillstädeswarande säkert enhälligt delad tadfär gelse för Ordförandens, hr Landshöfdingen, och hr öfwerstelöjtn. Beijers hafda befwär med frås gans lösande. ÄAfwen uttalade hr Landshöfdingen, att han hy ste den glada förhoppning, att efter detta beslut denna fråga möjligen snart skulle winna ett af hörande.