Helsingborgs-Posten – 31 mars 1862, sida 2

mentarisk disposition; men i anseende till den hypondri hvaraf denna person lidtals var besvarad ville hon ej medtaga sin dotter. Ehrenslykt, som hade passion för resor, soreslog att han, Selima och jag skulle under hans hustrus frånvaro företaga en resa till England, och der med sadrens bifall — ja han gaf mig de första vinkarne dertill — sammanvigdes vii största hemlighet i — Hull.? Astrid drog djup efter andan. ?Du är således enkling 2? hviskade hon. Henrik (ryckte härdt hennes hand och fortsatte: pet enda inkast, som Selima vid faderns förslag gjorde, var: Men hvad skall mamma, när hon en gång får veta det, säga derom ? vNar hon får veta det, svarade hennes far, vår det för sent att öndra det. Jag tar skulden på mig... Vill du blifva Henriks maka måste du begagna diz af detta medel? Jag var nyss fyllda tjugo år, hon aderton. Vi hemkommo forr än den hårda modren. Under tiden hade en rik holländare, stalsrådet van Pablen, genom öfverstinnan anmält sig som dotterns friare. Nu fick ångern inrymme i öfverstens själ: det var ett anbud öfver all förväntan — men det var för sent, vår hemlighet måste afslöjas för modren. Bespara mig att ens vidröra, ännu mindre beskrifva de scener som följde. Blott med det vilkor, att vårt åktenskap skulle genom lagen upplösas, lofvade öfverstinnan att ätertaga den förbannelse som hon i första hettan afkunnat ofver dottern, och hon hotade äfven att upplösa sitt eget äktenskap, genom hvilken åtgärd hennes man skulle blifva helt och hållet ruinerad. Vid utsigterna af för hans dotter så lysande lefnadsställning,