Helsingborgs-Posten – 31 mars 1862, sida 2

tog Ehrenflykt afsked, då han erhöll rang, heder och vårdighet af generalmajor. Ingen kommunikation var emellan mig och Selima; min stolthet försmådde att genom hennes far, som sedan silt afskedstagande mest vistade; utrikes, göra mig underrättad om hennes husliga förhållanden ; genom en korresponden i Holland horde jag att van Pahlen var er sträng och svartsjuk man. Några år senare sjuknade jag i en svår gaslrisk feber ; mitt tillfrisknande gick långcamt och min helsa blef efter sjukdomen till den grad försvagad att lakarne foreskrefvo elt flerårigt vislande i utlandet. Det blir nu i Maj fem år sedan, då jag öfver Köpenhama och Lybeck reste till Schweitz och Italien, och efter tvenne år, tillbragta i dessa länder, begaf jag mig till de varma baden i Ems ...? Här gjorde han ett uppehåll ; mörkröda flammor foro öfver hans ansigte; han såg ner, och när han äter upplyfte blicken tyckte sig As!rid i den skönja en fuktig glans. hländelsen ville — fortfor han — alt ev ung enka var boende i samma hus; me föga nyfiken hade det ej ens fallit mig il alt efterfråga hennes namn, då en dag general Ehrenflykt helt oförmodadt inträdde i milt rum. Jag stod som förstenad på golfvet, tog ej ett steg hvarken fram eller tillbaka. Han var svartklädd, och hans eljest på en gång ungdomliga, jovialiska och, om jag så får säga, svassande väsen, hade antagit ett stilla allvar ; när han räckte mig handen, tärades hans ögon, i det han yttrade: Min dotter, som rest hit i och för sin svaga helsa, har häftigt insjuknat; ryktet att en svensk vid namn Stjernsköld vistas icke