Så går det till. Novell af PILGRIMEN. (Ferts. fr. nr. 36.) rpet var först vid vårt afsked som gresvinnan Rordenheim började ana vårt inbordes forhållaude, och hon var mindre sträng än vi bada foreställl oss.? Selimas sista ord till grefvinnan voro: rom jag någonsin kommer i en rätt svår belägenhet, sar jag ju taga min tillflykt till tant...? ryam var hennes enda svar; men detta ord från hennes lappar var mer betydelsefullt ån en ed från en annans. Selima reste. Han tystnade, men återtog: Det är ej meningen alt för dig återgifva hvad som val då som sedan föregick inom ett vildt svärmande ynglingahjerta, jag vill endast berätta de yttre tilldragelserna. Vid nitlons års ålder — samma höst — utgick jag från krigsakademien, och våren derpå följde jag öfverste Ehrenflykt, som på elt års tid begärt kungl. permission, på en resa till Holland. Öfverstinnan och hennes dotter voro etablerade på ett landtställe nära llaag, en verklig rosengård. Nägra veckor senare foll det den förstnämnda in att lillbringa någon tid hes en slägtinge i Norra folland, troligen i förhoppniug om en sesla