wer, om icke Danska agenter dertill öfwertalat dem med löften om höga arbetslöner. Till heder för de fattige arbetarne hwar som helst pa jorden kan man tryggt påstå, att de sällan af någon annan anledning än nöden tasta fig in på brottets bana; derom wittna de flefta brottmålsförhandlingar i alla länder. Om Risfen, i stället för att spela jar tiviler, gjorde fig mödan att taga reda på för hallandena, skulle han fölert wid de flesta Iuz stitssager funna upptäcka mildrande omjtäns digheter of få upprörande beskaffenhet, att tror ligen månget Danskt öga slulle fuktas mid läs ningen af hwad man tunde förtälja om olyckor, hwilka lätt dradba en menniska, fom af oföre stand och lögnaktiga förespeglingar förledes att lemna hemort och anhöriga för att jöka lyckan bland fremlingar, hos hwilta man ide har att wänta annat öde än det, fom wederfares nötifas let, sedan tärnan derur blifwit utplockad. Onekligen wore detta snarare att Handla sasom god ffandinav än att grina at de oluckliga ven tarna! — Beträffande de betlaganswärda wenz sia barnaföderskorna, fi torde Iisfen och en hwar fom deröfwer beskärmar fig, besinna den obejtridliga sanningen, att siffror i detta affeende ide kunna tagas susom gradmätare på osedligheten. Twertom: råkna antalet af de barn, hwilta hafwa till mödrar t. er Lödenhamns eller någon annan stor stads femmes perdues?, och man stulle i förhållande till de sednares antal kunna tro att de förde en lefnad fom ue staler. Dertill kommer att antalet af Danska flickor, fom intagas på Födselstiftelsen natur ligtdis maste wara förhallningswis ringa emot de olyckliga Swenskornas; ty de flefte Danske piger äga wäl dock ett föraldrahem, en anhös vig, en wän, hos hwilken dei sin nöscställda belägenhet funna föra en tillflygt; men —hwart jfola wåra arma landsmaninnor i olydan mans da fig i det fremmande landet? Ma man fås ledes ide undra om antalet of dem, fom i fin öfwergifna belägenhet icke aga annan resurs än LKjödenhapns Födselstiftelse, till 3 utgöres af Swenska qwinnor! De förhallanden, wi nu i sorm af ett öppet jwar till Foltets diisse widrört, lemna rika ons ledningar till sorgliga betrattelser, och wi skola för framtiden icke lemna dem ur sigte. Med hwad wi nu hunnit anföra wända wi oss till wåra på fördelarna i utlandet blickande lands män af båda tönen och wilja derpa lämpa den gamla, lita fauna fom wackra sentenjen: Ålif i ditt land, der fam din Gud dig föda! ---— tt TTR NS NANA Sn ET ETEN EA