Helsingborgs-Posten – 28 mars 1862, sida 3

årig med en una sroken Nordenheim, en åläre syster till Eugenie, som dog i sin forsta ungdom, knot med denna elt närmare vänskapsband. Selimas vän var hennes fortrogna, men grefvinnan anade icke då vår sorbindelse; med sina strånga grundsatser och föga tillgangliga vasende hade hon ej lätt att tillvinna sig ett ungt hjertas fortroende, men gilve Gud ant vi båda haft mod alt sluta oss till denna ådla qvinna — — då hade mycket varit annorlunda — — hon var den enda i Sverige for hvilken öfverstinnan Ehrenflykt egde verklig aktning, och således äfven den enda som ofver denna qvinna utofvade inflytande. Sista sommaren, som Selima tillbringade i Sverige, stannade hon, under modrens utrikes resa, hos Nordenheims, då grefvinnan fattade en moderlig omhet för henne; det var samma sommar som den egna unga dottern lemnade detta jordiska. Selima var outtröttlig vid hennes sjukoch dödsbädd, och alirig hade hon föresallit mig älskligare än när hon då, utvecklande allt det sköna som bodde inom henne, lärde mig känna den försakande ömhet, som var ett af hufvuddragen i hennes karakter. Heunes sinne, förut nedstämdt genom ungdomsvännens bortgång, blef ännu mer nedslaget, då vid Augusti månads slut bref inträffade från hennes mor i hvilket denna förkunnade att bon aldrig ämnade återvända till Sverige, och i ordalag som snarare liknade en befallning ån en bön, begärde hon alt hennes man samma höst skulle tillika med Selima fara till Holland!. (Forls) FC