Helsingborgs-Posten – 28 mars 1862, sida 2

han verkligen är en man med ära, hvars grundsatser ej vackla hit och dit. Jag har mycken aktning för baron Stjernsköld,? svarade prosten med full osvertygelse. vDet var ett par lugnande ord.? Och Liljefelts ansigte klarnade märkbart. Hvad lynnet beträffar så — — blott han ej blir svartsjuk, jemkar det sig nog, ty jag tror ej alt min Astrid har svårt alt lefva med någon — och en myra blir hon i sitt hus — tyckes ega en synnerlig förmåga att töja ut det lilla —-—etlt arf efter sin mor. ..? Under tiden hade mamsell Carin, som dukat kaslebordet, och Theophil inträdt. Men förlåt mig,? inblandade sig den förstnämnda, har ej fröken Astrid ett häftigt lemperament? och det duger ej mot baron Stjernskold 27 Hon har ett lifligt temperament; hittills har hennes häftighet ganska litet pröfvats; ty alla älska henve — i mitt hem undviker den ene alt såra den andre — möjligt att hon, om hon blir frestad, är hvad man kallar häftig, dock har hon en i mer än vanlig grad älskande försakande karakter; men det är just ej min sed att beromma de mina,? smålog han, i det han såg på Theophil. Enligt min åsigt om saken, inföll prosten, vär hans lynne alls ingen bisak. Och skulle kunna fresta en Jobs tålamod?, menade mamsell Carin. )Nog har jag alltid befarat,? sade Theophil, ?alt Stjernskold skulle blifva en mindre angenäm man, men om någon hustru skall kunna foga sig efter detta despostiska, excentriska och ofta orimliga lynne, så är det min syster.?