Så går det till. Novell af PILGRIMEN. (Forts. fr. nr. 31.) Den blinde patriarken i Thorsberga hade nyss sorrattat sin morgonandakt; i hans aldriga anlete aterspeglade sig den frid som funnit, fast — ja, man kan gerna såga brubplig bostad i hans sjal. Hasligt anstranguc han horselorganerna och lyssnade; en fremmande gick i salen. rhjet gär så likt honom... men detär för tidigt, sade han till sig sjelf, då det tog i låset och en val kand rost helsade: vGod morgon gamle fader.? pDet var ändå min käre kapten,? svarade gubben i det han utbytte ett trofast handslag. vfjlar prosten träffas Theophil i dag 27 fragade Liljefelt. Icke i dag, men i går; fast han kom sent hem gick han likväl in till mig.? Liljefelt forskade i gubbens anlete och tyckte sig der skonja nagot besväradt, något som liknade -en undertryckt ohehaglig känsla. Då har han säkerligen omtalat den för oss alla vigliga tilldragelse som i går egde rum uti min inskränkta boning 2? alertog kaptenen. Ja,? svarade han enstafvigt.