upp till Stjernskold. På dennes panna lade siv nu elt mörkt moln, som ej blef obemarkt af Astrid, genom hvars hjerta gick ett styng; den frågande blick hon sasle på Henrik, sade: Hvad var det — såg du en vålnad från minnenas verld 2 llastigt förändrades hans mine: ÅJag sorstar farbrors mening,? sade han till kapten, rden syftar på vår forsta konferens — men det ena motsäger icke det andra. v-u faller mig något in,? yttrade Richard muntert; skulle ej Stjernskold hafva någon ide om hvarifrån det präktiga pianot, som kom hit julafton, forskrifver sig ? Det förskrifver sig från instrumentmakaren, som affärdade detsamma,? smålog Henrik. yen månne du ej var medifortroendet 2 inblandade sig Theophil: v-å, om så skulle ha varit, återtog han gladt, i det han fattade Astrids hand, som han eldigt kysste, så hoppas jag, att jag nu derför får absolution både af Astrid och och hennes foräldrar. nylen det var en alltför dyrbar present af en anonym gifvare, yttrade Liljeselt. Åoch jag kan nu tillstå att den förorsakade bade mig och min hustru ganska mycket bryderi, endast för att undvika hänsyftningar, gissningar och pral i orten, fick Astrid behålla det. Kanske hade det varit rattast att ålersända det till instrumentmakaren. vpjupt skulle detta sårat mig, inföll Stjernsköld i det hans ågonbryn rynkades, tack för att ej så skedde, tillade han och fattade kaptenens hand. (Foris.)