(lnsandt.) Uti Snällpoften d. 13 Mars kom infandaren händelsewis att låsa en artitel stallo till Red. af Öresundsposten. Denna artitel, ehuru icke strifwen utan talang och hallen i en allwarlig och lugn ton förrader dock dessa siefwa frihetsfiendtliga asigter, som alltid maste blifwa en följd af den klassiska bildningen, hwaremot Å. P. få äroritt tampar, och att han afwen denna gang ej allenast med ära bestatt tampen, men äfwen blott med twa ord wetat kulltasta fin näswise motstandares widluftiga argumentation, wifar fig bäft genom att göra O. P:s pudlif bekant sa wal med Suallpostens artitel, som det i OC. P. derpa gifna laconifla war. Den i Snallposten intagna artiteln är of föle jande lydelje: mInfändaren, fom i fiera är warit en ibland tidningen Eresands-Poftens lafare, och saJjom s sadar cgnat nagvon upautartjambet ut det jutt, på hmillet nämne tionings nuwaraade redovis tör hittills fullgjort sitt vuolicistisia tall, anser fig på avund häraf ide wara alldes les oderattigad att öfwer denna wertjamhet ute tala uagra tankar, hwilta efter hans jövmenans de delas af hwarje refundsekojtens lasare, som någorlunda eger den qualifitationen att ar va en tänkande och hederlig menniska. — Da wi gerna önska om utgangspvuntt, fwars rittig: het äfwen för Sresundspoftens redaltör wore odisputabel, få hemställa wi till hans egct afgörande, huruwida bon hnser nagon betäntligz bet mot den satsen: ide enhwar duger tiil tid ningssirifware? Om detta, sasom wi förmoda, antages, drijta wi ga annu ett steg och wåädja till famma aultoritet, bamuwida det munde ans fes fom en alltför pretentiös fordran pa en tid ningsredattör, att han ide blott bör tro sig mas ro, atan tillila saltistt bewisa sig wara sm uppe gift atminstrne nagorlunda wuxen. Mahända åro wi eufe äfwen i swaret till denna enfoldiga fraga, etler s:alle Tit. tilläfwentvrs hafwa on annan, en högre ajigt of saten? Jnte? Na wål, — pergamus igitur! (D förlat latinet, Herr F. T. Borg!) Öwad will det da widare säga, att wara fin uppgijit wuxen? Mahända stå wi redan här mid ven gräns, der mura må gar dela jig och ga at siilda tanter? Clier julle Herr Å. werkligen ocfa pu fullt allwar wilja taga det wadliga steget att med oss Ute stumma afwen uti den asigten, att dertill fors dras safom conditiones, sine quibus non: 1:0) em wiss förmaga, 2:o) en wiss arlighet, 3:09) on wiss hyfsuing? Har insandaren haft den före nöjelsen att anda hit finna Herr Boman nas