Helsingborgs-Posten – 24 mars 1862, sida 2

ur Stjernskölds, förde den förstnämnda till den stol vid fonstret, på hvilken Theophil suttit, lade handen på sitt finger, seende än på den ena, än på den andra, nyjvad menar hon ?? frågade Stjernsköld. rjjon ber att på detta sätt få berätta dagens stora företeelse, förklarade fru Dora. Emellertid gick Astrid ut, för att välkomna Henriette. vvalkommen, Henriette lilla !? helsade Astrid. ÅGod dag, Richard! Du var snäll som tog honom till din kusk.? Det uppgjordes i dag vid middagsbordet. Jag måste nödvändigt hit i dag och tala om balen. Den var ju rätt rolig, vida roligare än den som i julas var på Iljelmsätra? — Men du ser så besynnerlig ut. Gör hon iule det, herr Liljeselt 27 Jo, något är det, svarade Richard i det han forskande såg på henne. Hastigt sköt Astrid upp dörren till förmaket, då Henrlette förvånad utropade: nhsenrik hår... Vi undrade alla i dag hvart du tagit vägen. Med en oändligt behaglig kompliment helsade hon värdinnan, räckte handen åt Anlonia, neg med en något besvärad min för Theophil och kysste Elva på mun och panna. Båda våra hjeltinnor hade, ehuru på olika sält, elt originelt våsende, och när de ville förbinda någon voro de oemotståndliga, med den skillnad att Astrid aldrig var hvad man kallar ovanlig, då deremot Henriettes lynne var ett ständigt månskiste; men i afton tycktes det vara i nytändningen. Antonia frambar nu sin lilla tafla till Henriette.