Helsingborgs-Posten – 21 mars 1862, sida 3

?Astrid, ett mödosamt Hf har du i dina soraldrars hus — annat ha de ej att bjuda dig — och ett mödosamt lif väntar dis ock som maka till den man som i dag hjuder dig offret af sill hjerta. Jag har uppriktigt sagt baron Stjernsköld mina betankligheter, som ej äro få. Mot hans person har jag ej det ringasle att invända — men mycket annat synes vilja ställa sig emellan er... llan har hvad som behofves till bosatitning, och ingen skuld, och det är mycket det; möjligen skullen J kunna på ett arrende taga er ut om J viljen vara arbelssamma och sparsamma... Vill du, har du mod att deta hans arbetsdag 20 nJa,? sade hon med låg fastän tydlig röst; och med glänsande blickar fattade Stjernskold hennes händer, som han häftigt tryckte mot sina läppar, under det hon sökte draga dem tillbaka. Skulle du känna dig olycklig, om du ej finge gora det ? återtog sadren. Hon såg upp med sin klara. tärfyllda blick. ?Nu skulle det smärta mig — men tiden, säger man ju, mildrar allt? tillade hon med qväfd rost. Qvarhållande hennes händer i sina, talade Stjernsköld till henne med en blick, uttryckande allt det som för ögonblicket rörde sig inom hans bröst. Du vill saledes, återtog fadern med en djup suck. Ja, om min far, om min mor det vill, svarade Astrid med läg röst. Hvad säger du ?? han såg på sin hustru. Jag ber Gud välsigna mitt barn svarade den ömma, hulda qvinnan, med en hos henne ovanlig sinnesrörelse.