Helsingborgs-Posten – 21 mars 1862, sida 3

Och jag vill afven lemna er. yttrade modren fattande sin mans hand och hviskande i hans öra: O, min älskade, du vet huru sällan jag under vårt äktenskapliga lif sökt all inverka på dig, — men varmt beder jaZ nu... låt ingen bitter kansla, ingen fordom mot hans anhöriga, intel bogmod, ingen sårad stolthet inverka på det beslut; kom ihag att det är Astrid, ditt barn, som frågan gäller. Ilan syntes rörd och krammade sin hustrus hand. Klockan slog 12, 1, 2 och de samtalade ännu. Pilon skall aldrig bli beroende af min mor, det lofvar jag inför Gud, sade Stjernskold, och långt mindre af min stjuffar, hvilken kapten säkert ej hyser större fördom emot än jag sjelf gör ; — och hvad utkomsten betråffar, erkänner jag alt jag ej har serdeles mycket att bjuda på, men jag har likvisst 06000 rdr bko qvar af mitt sådernearf, det räcker åtminstone till bosättning och derosver; min lön dessutom, ingen skuld — och hoppas jag att på goda vilkor kunna få arrendera Carlsro. Jag begär ej all genast få henne till hustru, blott att inför verlden få kalla henne min, och hennes föräldrar skola i mig finna den lydigaste, den mest tillgifne son, och hon sjelf en make som vill lefva och andas blott för henne. Annu en timme rann bort, och mot slutet af densamma tillkallades Dora och ett qvart senare Astrid. Med djup, fastän undertryckt rörelse såg Liljefelt på sin dotter ; han vände sig ifrån henne och mätte golfvet med stora steg. Slutligen stannade han framför henne, som darrande stödde sig mot kaminen.