Helsingborgs-Posten – 21 mars 1862, sida 2

lagda armar. — YUlan har friat... ho älskar honom, men hänskjuter allt till sina fqäldrar. — Jag säger som mamma — du kämer honom. ..? Jag tror mig känna honom; hanhar en i ordets sannaste betydelse ganska vacker karakter, men ett ombytligt, svartsjul, oroligt, till och med despotiskt lynne — icke utan att han eger anlag för hypokonri.? PDPet är allt tjenliga egenskaper tl besordrande af huslig salMhet, inföll iljefelt med mork blick och upprörd ton. Om någon hustru skulle kunna göra sljernsköld lycklig,? inföll Theophil efter några minuters estersinnande, och sjelf bliva det genom honom, så vore det Astrid... Jag vet ingen hvars lynne skulle så vä passa honom, ehuru måhända många oroligwindar krusade vågorna äfven på deras lycka haf.n Jag tyckte om mannen redan forsi gängen jag såg honom; men det oaktac hade jag i julas? — han såg på sin hustru — ven mörk och orolig aning, en svår kämla då du trodde dig skönja deras omsesidigi gryende böjelse... Hans lynne är det jas minst hakar mig fast vid; ty om han blottär en man af ära och tro, så kan en sant ädel kärlek till en ren värdig qvinna göra under, och som det så skönt heter i skriften: hon stark i sin, lider, fordrager, tål och hoppas allting. Att vara Wallendorffs förvaltare, som han lärer benämna mig, förödmjukar mig icke; men må vara att det är ett fel, jag kan ej hjelpa det, att min familj skulle komma i någon slags slägtförbindelse med den Wallendorssska, är en tanke som jag inappast kan smälta; — och han har ju igenting — skulle vi med fullt medvetand be