Helsingborgs-Posten – 19 mars 1862, sida 2

Hwarjebanda. — En afsrkywärd förbrytelse blef natten till d. I dennes bindrad i Hamburg genom pos lisens mellankomst. Dägra patrullerande pos lisfonstaplar börde i narheten af en bro ett strif om bjelp, oc) då de ilade lill, funno de cigarrlädmakare Ahrens från Altona I begrepp att dränka fin sertonåriga dotter. Då ogers mingemannen warseblef polisen sprang ban i wattnet för att dränka fig sjelf. Der war cs mellertid ide djupt nog; han blef uppdragen och jemte flickan förd till hosputalet; denna fednare derföre att bon blifwit under striden särad i balsen af fadren, fom welat dräpa benne. Anu. ledningen till twisten war, att flickan wille med en älstare lemna sitt hem, hwilket war fadren emot. — Wäderleken i Mars månad. (Ur I, Familien Kalender för 1862) Fullmåne med en frisk nordanwind bringar en waraftig fall wåderlek. Frosten warar ej i tre dagar, men ofta i ttetton nätter. — Siiga icke lärkorna högt eller afbryta hastigt sin säng, för att tysta höja fig i luften, få har man at wånta fig en mycket regnig wår. — Curiosum. J en dansk tidning läses: Frederiksborg d. 15 mars. J går (Marks nadsdagen) försiggick hår en kuriös bandel, i det att en man, fom hade flyttar ifrån fin bustru, afstod henne ät en annan för 8 ibdr. Hen skulle nemligen gifta sig med en annan, men Detta wille hennes förta man ide tillåta, med mindre ån att han erhöll ofwannämnda summa. — En läcker munsbit. En koff. kapt. förs täljer, att han under wistandet på Bermudags öarna en dag war wittne till ett slagsmål mels fan en engelsk matros och en soldat. Sedan striden bade fortfarit en längre stund, beslutade soldaten att göra slut på densamma. J denna afsigt sprang han emot matrosen och omfamnas de honom, säsom wille han kyssa bonom. År städarna förstodo ide afsigten, men blefwo snart upplpsta derom, Pjötsligt bördes nemligen ett rop och ett smackande ljud med tungan, lifasom man gör, när en rätt mat smakar godt. Jngen kunde begripa bwad det war, men snart säg man Det, soldaten hade neml. afbititt matrosens nåsa. — Swarföre är sjelfmord en last? blef en gång en skolgosse tillfragad. — Derföre att det är stadligt för belsan — swarade han efter en stunds funderande.