Helsingborgs-Posten – 14 mars 1862, sida 2

och arnat sarkastiskt skämt, för hvilket hon med. sina bitande ord gaf sju för tu i utbyte. mu hade ej marssolen hunnit smälta årifsorna, och några unga officerare som bodde i orten hade öfverenskommit att beeagna sig af det skäligen goda slädföret för att arrangera ett litet slädparli. han skulle samlas vid Thorsberga by, och målet för färden var ett litet ställe kalladt Carlsro, tillhorigt en af ortens possessionaler, men var bortarrenderadt till en landtbrukare som, sjelf ungkarl, endast begagnade ena flygeln, och mangärdsbyggnaden stod således obebodd. baron Stjerrsköld var en af arrangörerna, och mamsell Zellerman hade åtagit sig de qvinliga bestyren. En serdeles förlustelseanda hade för dagen gripit omkring sig, och till och med kapten Liljefelt hade blifvit smittad deraf. När konsul Wallendorff hos grefvinnan Nordenheim anhöll att få blifva hennes körsven, hade kapten Liljeselt ett par timmar forut erhållit hennes loste; men som ersällning tillskyndades honom äran att åt den unga, endast nägra år gifta, vackra och seterade grefvinnan A., dotter till hofmarskalken X., få lemna samma hyllningsgärd. På en väl tillkord blank ban gled det i sanning granna täget framåt med sina ståtliga, med sirligt knutna nåt, öfverdragna hästar, spända for vackra sladar, skinande som spegelglas. Några af dessa vilja vi taga i Ogonsigle. I en rack, förd af grefve Nordenheim, åkle fru Liljelell med sin dofslumma Antonia och sin lilla Elva. For Henriette Wallendorff körde den unge grefve T., förste kabinetts