Helsingborgs-Posten – 14 mars 1862, sida 2

askan rensar luften, sökte hon nästan alllid ciler sådana paroxysmer, att på något sålt godigora sin orattvisa no! den som lidit af densamma ; men kort derefter gjorde hon sig skyldig till en ny förseelse. I ett fall likvisst hade hon sräntrådt sin fordna karakter: hon, som aldrig i något afaeende visat tecken till ihardighet, började nu få en raptus att uppölva sina små haltva talanger. klockan Ä—5 om moranarno fann man henne vid pianot; dessemellan låg hon i en soffa med en sransysk eller tysk bok i handen och dictionairen bredvid sig på bordet. Hon stod ofta hela qvarten framfor en stor atlas som hon uppsåslat på väggen i sin kammare, och ur gin fars bibliothek hemtade hon historiska böcker. Denna lärdomsvurm blef ofta soremal för Henriks och heunes fastmans skämt. Men det var någon som hon visste nastan ända till passion älskade musik och äfven hos fruntimmer varderade en viss bildning. På denna som på andra orter foljde man med intresserade blickar gången af hvarandras angelägenheter. Kapten Liljeselts pekuniera stallning utgjorde isynnerhet ämnet for manga samtal. En del ansåg deras omslandigheter så goda, att de i den vägen ej hade nagot att önska. ifvad kunde en bankrutterad man mer begära 2? Andra äter talade med förakt om deras enkla garderob, deras larsliga lesnadssätt. Eu del beskarmade sig öfver deras osverslod, under hvilken kategori hvar kopp kaffe uppfördes som dracks i deras hus. Den goda vänfasta mamsell Zellerman utstod mången het dunst i försvaret af sina gunstlingar, då hon tillika fick uppbära ett