Helsingborgs-Posten – 14 mars 1862, sida 2

kammarherrens son, Theophil för Eusevie, Richard för Anne Sophie samt Henrik Sfernsköld för Astrid. Som en af vördarne hade han rest en qvart före de andra. lessa senare sutto länge tysta innan någon a dem inföll med ett ord. Slutligen frågade Astrid: Det är ju tre fjerdingsväg till Carlsi 2? ?Ja, svarade Henrik. YSommartiden är det ett bra vackert och trefligt ställe. Thurin, som nu arrenderar det, flyttar nåsta vår, då arrendet blir ledigt — det är icke utan, tillade han efter några minuters uppehåll, ?att icke jag har en liten fundering på delsamma.? Alt köpa det?? frågade Astrid. Al arrendera det — — jag trifves ej på Östanfors,? sade Henrik, — och det år ett underverk, som en gång verkligen borde uppskrifvas på min meritforteckning, att jag nu kunnat dväljas der halftannatår. Det gör mig ondt att höra baron tala så.? Något skulle göra er ondt som rör mig?? — sade han i det han såg på henne med den mest varma och uttrycksfulla blick. Det gör mig ondt om alla som halv: lidande,? sade Astrid lisligt; och jag ka ej tänka mig något större än alt ej trisvas det hem Gud gifvit oss.? Skulle ni, återtog han med stark tom igt, trifvas på Östanfors — med konsul Walondorfi till stjuffar ?7 Med låg, men tydlig röst uttalade hon det Nej? som ljöd inom henne. )Och likväl undrar ni öfver mig ? Icke undrar — blott beklagar.? Dessa fyra enkla ord, uttalade af någon annan, skulle som de som de flesta ord betydelselöst dött bort för hans öron ; men den