Fred I FH4: Ra Nr to, GV CAdU Li . livad Henriette beträffade, hade hon under nason tid aflagt verkliga maslterprol på sit nyckfulla lpane; den ona dagen var hon under inflytandet af en mildare sinnesstämning, då hon åtminstone bjod til att lam Å sig eflter sin sastmans vilja; men ( ; han in med någon illa alpassad forebråelse, eller kom med ett ord som skulle likna en bön, men blef ett maktsprak; och kanske till och med ibland med en mindre grannlaga anspelning. Pet goda, som tieunes battre nalur var på vag all bygga opp, ref han senast ner, och så hade det sorigalt i jemnt stigande snart treune manader. Ratt och dag forskade hon efter det samband som tycktes ega rum mellan Theophil och hennes blifvande svagerska; ibland satte hon tro till de kringlöpande ryktena, ibland icke. De söndagar hon varit i kyrkan, var hon vänlig, mild och intagande. filen snart kröp solen bakom elt moln. Ingen utom Iienrik fanns i huset som icke fick vidkännas ombytligheten af hennes sinnelax. Hen stackars Anne Sopyhie plågade hon mer än nagonsin; hennos mor, ja, afven hennes far maste nagon 1 gang känna tyngucu af hennes spira. Liksom — — —